Din djupaste verklighet

Kära Moder Jord,

Du föddes ur stoftet från avlägsna supernovor och urgamla stjärnor. Din nuvarande manifestation är inget annat än en fortsättning och när du inte längre existerar i denna form kommer du att fortsätta, i en annan form. Din sanna natur är den djupaste dimensionen av verkligheten: ingenting kommer och ingenting går; ingen födelse och ingen död. Det är också vår sanna natur. Om vi kan vidröra denna sanning kan vi erfara friden och friheten som ligger i att inte vara rädd.

På grund av att vår bild av verkligheten är begränsad fortsätter vi ändå att undra vad som kommer att hända med oss när vår fysiska form upplöses. När vi dör återvänder vi helt enkelt till dig. Du har fött oss förut och vi vet att du kommer att föda oss om och om igen i framtiden. Vi vet att vi aldrig kan dö. Varje gång vi manifesteras är vi nya och friska, varje gång vi återvänder till Jorden tar du emot oss och omfamnar oss med stor medkänsla. Vi lovar att öva oss att se på djupet för att se och vidröra denna sanning: att vår livslängd är din livslängd och att din livslängd inte har någon gräns.

Vi vet att den djupaste dimensionen och den historiska dimensionen är två dimensioner av samma verklighet. När vi vidrör den historiska dimensionen: ett löv, en blomma, en liten sten, en ljusstråle, ett berg, en flod, en fågel, eller vår egen kropp, kan vi vidröra den djupaste dimensionen. När vi vidrör ett så vidrör vi allt. Detta är interbeing, ömsesidigt beroende.

Kära Moder, vi lovar att se dig som vår kropp och att se solen som vårt hjärta. Vi ska öva oss att se dig och solen i varje cell i vår kropp. Vi kommer att kunna se er båda, Moder Jord och Fader Sol, i varje litet löv, i varje åskblixt, i varje vattendroppe. Vi ska uthålligt öva oss att se den djupaste dimensionen och inse vår egen sanna natur. Vi skall öva att se att vi aldrig har fötts och aldrig kommer att dö.

Vi vet att det i den djupaste dimensionen inte finns någon födelse och död, inget varande och inget icke-varande, inget lidande och ingen lycka och inte heller gott och ont. Vi ska öva oss att se djupt på världens yttre skepnader med insikten om alltings interbeing, ömsesidigt beroende för att se att om det inte fanns någon död så kunde det inte finnas någon födelse; utan lidande kunde det inte finnas någon lycka och att utan dy kan lotusblomman inte växa. Vi vet att lycka och lidande, födelse och död förutsätter varandra. Dessa motsatspar är bara begrepp. När vi kan se verkligheten bortom dessa dualistiska begrepp befrias vi från all ångest och rädsla.

När vi vidrör den djupaste dimensionen är vi lyckliga och obesvärade. Vi är i vårt rätta element, fria från alla idéer och begrepp. Vi är fria som fågeln som svävar i skyn, fria som rådjuret som löper genom skogen. När vi lever djupt, i uppmärksam närvaro, vidrör vi vår sanna natur av ömsesidig samexistens och interbeing, ömsesidigt beroende. Vi vet att vi är ett med dig och hela kosmos. Den djupaste verkligheten är bortom alla idéer och begrepp. Den kan inte beskrivas som personlig eller opersonlig, materiell eller spirituell, inte heller som sinnets objekt eller subjekt. Den djupaste verkligheten skiner hela tiden, skiner på sig själv. Vi behöver inte söka efter det djupaste utanför oss själva. Vi vidrör det djupaste i just detta nu.